Jag har förvandlats till Skalman

IMG_5359

De senaste dagarna har varit lite av en bergochdalbana. Inte på det sättet jag är van vid, med att åka upp och ned mellan mani och depression, utan mer en åktur mellan att vara överväldigad, otroligt tacksam för allt stöd och helt stum. När jag skrev mitt första inlägg om bipolär sjukdum trodde jag att jag kanske skulle få ett par hundra läsare, alla från mitt privata nätverk. Inte nästan 140.000, samtal från Expressen, Metro och P4. Lite som över en natt kändes det som att hela Sverige vet om att jag är psykiskt sjuk. Det är chockerande, men jag är otroligt glad över möjligheten att få nå ut med mitt budskap att det inte är något konstigare med en psykiatrisk diagnos än en fysisk. Och allt detta mitt i att jag har fått världens hemskaste omgång av influensa.

Jag har översvämmats av mail, kommentarer och meddelanden. De allra flesta är väldigt positiva och många innehåller otroligt fina berättelser. Jag kommer försöka svara på alla, men det kan ta ett litet tag. Hursomhelst så har jag fått väldigt mycket frågor kring vilka mediciner jag äter och hur jag hanterar min diagnos, och jag tänkte att jag skulle berätta lite om det.

Medicin

Först och främst så vill jag vara väldigt tydlig med att det enbart gått en dryg månad sedan jag fick min diagnos. Det innebär att all behandling inte har påbörjats än och jag väntar på att få komma till Affektivmottagningen på Universitetssjukhuset i Örebro. Där kommer de gå djupare in på diagnosen (till exempel vilken typ det är) och påbörja den ordentliga behandlingen. Idag äter jag en medicin dagligen och en vid behov. Den jag äter dagligen heter quetiapin och är stämningsutjämnande, kort sagt så får den topparna att bli mindre höga och dalarna att bli mindre djupa. Och så hjälper den mig att sova. Förut sov jag kanske någon timme per natt, utspritt över natten och väldigt ytligt. Med quetiapin somnar jag ungefär en halvtimme efter att jag tagit medicinen och sover 4-5 timmar utspritt över natten, vilket gör att jag för första gången på länge känner mig utvilad! Just sömn är extra viktigt om man har bipolär sjukdom och när jag varit på väg ”upp” så har jag en sömnmedicin som heter Propavan. Om jag tar den i ”normalt” tillstånd sover jag nästan ett dygn av den, men när jag är på väg in i en manisk fas så sover jag kanske 6-7 timmar av den, nästan som man ska sova alltså.

Rutiner, kost och motion

Så just medicineringen har vi inte kommit så långt med än utan det viktigaste som skett hittills är att jag har accepterat att rutiner, regelbunden sömn, regelbundna måltider och regelbunden motion kommer att vara väldigt viktigt för mig. Som ätande anorektiker är just maten något jag kämpar med nästan varje dag, speciellt efter beskedet att medicinen kommer ändra min metabolism (ämnesomsättning) och göra den mindre effektiv. Samtidigt gör medicinen att jag är hungrig jämt och kriget mellan hungern och anorektikern är inte det lättaste varje dag, samtidigt som det inte spelar någon roll hur mycket jag äter för medicinen gör att jag ändå är hungrig jämt.

För att jag ska komma ihåg att äta och dricka regelbundet samt ta mina mediciner har jag skaffat ett aktivitetsarmband som heter FitBit Flex. Det har tysta alarm och vibrerar när jag ska äta eller ta medicin. Jag tycker att det är ganska skönt att inte behöva ha larm på telefonen som andra hör utan att ett armband bara vibrerar lite lätt istället, då kan jag ta ett äpple eller mina mediciner utan att behöva förklara alarmet.

FitBiten håller också koll på hur mycket jag rör på mig och hur många kalorier jag gör av med. Eftersom jag är konstant hungrig men med en mindre effektiv ämnesomsättning är det viktigt att jag håller koll på vad jag äter och hur mycket. Därför har jag en app som heter My Fitness Pal där jag lägger in allt jag äter och dricker och sen syncar den med FitBitappen som visar hur mycket mer jag kan äta i förhållande till hur mycket jag har rört på mig. Eftersom min ämnesomsättning inte är lika hög som förut så har jag också justerat kalorimålet så att det är lite lägre än för någon som inte äter mediciner och tror att jag har hittat en bra balans nu där jag inte går upp i vikt och inte ner i vikt. Just det sista, att inte ställa in målet så att jag går ner mycket och snabbt i vikt, är lite jobbigt med anorexian i bakhuvudet. Men när har jag tur att mina närmaste håller koll och speciellt den personen som jag bor med märker om jag inte äter.

Vi brukar skämta om att FitBit-armbandet har gjort mig till Skalman – jag har en alldeles egen mat- och sovklocka som vibrerar och säger till  mig att äta, ta mediciner och då somna. För mig som är lite vimsig i huvudet hjälper det verkligen för att få in de rutinerna som är så viktiga om man är bipolär.

Stödsystem

Men det absolut viktigaste för att jag ska kunna hantera min sjukdom och lära mig leva med den är det stödsystem som jag har runtomkring mig. Båda läkare, sjuksköterska och psykiatrisk akutmottagning men framför allt mina vänner och min familj. Utan dem skulle jag inte klara särskilt mycket just nu och det har varit många långa samtal med både tårar och skratt. Det viktigaste de gör är att finnas där och hålla lite koll, både på när jag börjar må dåligt och kanske behöver prata med någon men också när det verkar som att jag är på väg in i en manisk fas. Vi har en överenskommelse om att de ska kunna säga ”stopp nu Therèse, nu tar vi en paus och tänker på det här ett par dagar så att du är säker på att det är något du verkligen vill och inte bara en manisk fas”. Självklart är jag medveten om risken, och rädd för, att det ska komma en dag när jag inte lyssnar på dem, men då vet de att det är helt okej att köra in mig till den psykiatriska akutmottagningen och det finns även två personer som är inskrivna i mina journaler så att psyk vet om dem och att de kan få information om jag befinner mig där.

Hur jag hanterar min sjukdom och hur mina mediciner ser ut kommer säkerligen att utvecklas, men såhär ser det ut just nu. Fortsättning följer helt enkelt och jag ska ta tag i att svara på alla kommentarer så fort febern har lagt sig och jag slutar hosta. Men än en gång, stort tack för allt ert stöd ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s